Jag kanske inte är den personen som gärna pratar om mina känslor för någon.
jag är inte den personen som berättar för någon om jag mår dåligt..
Jag har ett problem, jag kan inte prata om mina känslor..
är jag på dåligt humör har jag oftast anledning till det, kanske jag tänker på något som trycker ner mig..
Min pojkvän får veta lite om hur jag mår, jag går inte gärna fram till honom och berättar hur jag mår bara sådär..
han brukar få märka det själv och tvinga mig att berätta, jag vet att det hjälper och att han får mig på bättre tankar och får mig att må bra. Ändå har jag problem att ta klivet att berätta..

Jag har ännu större problem är att lita på mina vänner..
Mina vänner vet nästan ingenting i mitt liv, hur jag mår, vad som händer inne i mitt huvud.
men ändå lyckas jag hålla mig på topphumör ofta, visst ibland sjunker humöret och jag stör mig på det mesta, förlåt dom som fått mest skit.
jag har svårt att släppa in folk inpå mig, jag har svårt att kunna berätta nått och sen tro att det stannar mellan den personen och mig. det kan ta månader till o med år innan jag vågar lita på personen..

Men förra vintern hitta jag någon jag våga lita på, någon jag kunde prata med.
Det tog inte lång tid innan jag visste att den här personen kunde man lita på.
äsch, även fast vi glidit isär jävligt mycke, pratar knappt längre så vet jag att de jag sagt till personen stannar mellan oss. känns jäkla skönt faktist!

nu ska jag inte sitta och låta deppig för det är jag inte just för stunden :)
Är ingen deppig person egentligen, vill inte förstöra dagar med att gå runt och vara ledsen :)



Ska nu försöka göra en ny header till bloggfan! :)


Gud vad jag älskar dig♥